Livet...det är väl härligt... med det kan också vara förjävligt.... Vi väljer ändå själva hur vi reagerar på det som händer oss i livet....

Vi skulle kunna gräva ned oss.... för småsaker....

Vi kan bli överlyckliga... för småsaker....

Vi tar drastiska beslut....för småsaker...

Vi blir handlingsförlamade...för småsaker...

Ikväll fick jag ett besked som INTE var roligt... ska jag gräva ned mig då.... bli ledsen.... arg...besviken... eller hur vill jag välja att reagera på denna händelse som just nu händer mig...???

Jag väljer att bli arg, ledsen, besviken... men vad hjälper det...? absolut ingenting.... det förändrar inte situationen...läget är som det är ändå.... oavssett vad jag vill eller hur jag reagerar....varför måste jag då instinktivt ta det negativt....?

Hur mår jag om jag fylls utav ovanstående känslor....? Känner jag mig bra, bättre, bäst eller helt kass....? självklart det sistnämnda...vill jag göra det...?

Nej absolut inte....jag får helt enkelt intala mig att jag väljer att INTE reagera på ovanstående sätt...utan jag väljer att vara realist.... det var kanske inte meningen att våra vägar skulle gå parallellt än...även om vi nog bägge trodde det ett tag....

Vi vet inte vad livet har på lur åt oss och ddärför är det ingen idé att ta förgivet att det blir dåligt.... det kanske kommer någonting jätte bra utav detta...om jag väljer att tro det....

Varför mår männsikor dåligt...varför tror de att de måste klara allt själv...varför är det så svårt att ta emot stöd....eller att tro att en annan människa kan tänka sig att ställa upp förutsättningslöst.... Det är andra gången på relativt kort tid, som människor i min närhet...i mitt hjärta väljer bort mig för att skona mig.... Jag har aldrig uttryckt att jag vill bli skonad...och jag vill själv välja....om jag inte klarar mer.... välj aldrig detta åt mig! Jag säger ifrån om jag inte vill/kan mer....

Detta är mitt sätt att hantera mina känslor....nu har jag präntat ned det....och nu kan jag gå vidare.... svårare behöver det inte vara...den graden väljer vi själva...och jag vägrar bli ett offer eller martyr....det kan säkert låta hårt...men ingen annan än jag har ansvar för mitt liv och hur jag mår....bara JAG!